Nästa vecka trappar vilket fall som helst skolarbetet ned (tror jag) och då hoppas jag bli människa igen. Zunday hjälpte mig på bättre tankar idag när vi red på banan och det är jag glad för. Jag behöver en glädjespridare som hon i mitt  liv just nu som trots regn och rusk fick mig att både skratta och rida med ett leende även idag. Till att börja med känns hon i stort sätt helt liksidig i båda sidorna och för det andra blir hon finare och finare för varje dag. Jag kan nog kalla henne för arbetsnarkoman för hon vill inget annat än att göra rätt och när passet väl är slut tycker hon att vi minsann kan rida lite till. 

 

Det som gjorde att jag började skratta var de små söta bockskutten hon börjat med i galoppen. Jag vill att hon ska galoppera med stora lugna galoppsprång men Zunday tycker helt klart att det är bättre men bock och studs-galopp med lågt ruskade huvud och full fräs runt banan med mig i lätt sits. Som den djurmänniska jag är kan jag inte annat än att skratta åt henne medans hon får en klapp på halsen och en kort stund med bus. En glad häst leder helt klart till en lika glad ryttare. 

 

Nu skulle dessutom se henne idag, först försökte hon tjuvhoppa en bock när jag red fram och sedan bestämde jag mig för att hon skulle få skutta över en låg bock. Ni förstår nog hur glad hon blev över mitt beslut? Herre jisses vad glad hon blev. Hoppade höjdhopp över bocken med all kraft i världen och där efter var det minsann ingen latmask som jobbade runt på banan. Att hon älskar att hoppa kan man minsann inte missa.