Köpet av Ragnar var inte helt planerat utan tanken var att jag skulle rida ponny ett tag till men olika omständigheter gjorde att jag började rida storhäst istället. Några dagar efter att vi diskuterat om Ragnar skulle han tävla i Värnamo så vi bestämde oss för att åka dit. När jag såg honom för första gången i Värnamo stod han i en fin hästlastbil och tittade nöjt ut över tävlingsområdet med en självsäker blick. Efter det fick jag prova att rida honom på framridningen mellan två klasser. Det var extramt kallt, en annan häst skenade runt banan med ett täcke hängandes på trekvart och Ragnar var allmänt stel i kroppen, men jag gillade honom. En till provridning på hemmaplan bokades och efter det bestämde vi oss för att köpa honom. 

 

Jag red Ragnar i drygt två år, fram tills slutet av den här sommaren (2014) då min lillasyster tog över honom. Ragnar har varit i stort sätt helt perfekt för mig och efter att mitt självförtroende var på botten efter ponnyn innan har han hjälp mig att bygga upp det igen. Han är en extremt självsäker häst som tror på sig själv (på både gott och ont, mest gott). Det gäller att rida honom då han är rutinerad och vet hur man gör för att smita undan men har man honom på sin sida ställer han alltid upp och gör aldrig något dumt, han har ett hjärta av guld.