Idag bjöd Ragnar mig på en Whiplash som heter duga. Vi var ute och red i mörkret och hade det allmänt trevligt trots snålblåst och regn. Galopperade sedan på en längsträcka där jag stod upp och fokuserade på att spänna magen men för övrigt vara väldigt avslappnad. Då ser Ragnar något och gör en tvärnit med studs, vilket jag inte var ett dugg beredd på. Därför slungade jag huvudet framåt-.ner mot brsötkorgen med ett knyck samtidigt som det kändes som jag svalde halva tungan. En minst sag konstig känsla måste jag säga. Och inte nog med att jag knäckte halva nacken så for dessutom pannlampan i backen med full fart och det blev genast väldigt mörkt. Som tur väl var gick inte pannlampan sönder. Då hade det varit väldigt jobbigt att ta sig hem...