Jag är så oerhört tacksam över att jag får möjlighet att rida Carolines hästar men också Ragnar nu när Zunday inte är helt hundra. Att inte få rida överhuvudtaget hade nog gjort mig fruktansvärt rastlös och avundsjuk på alla andra som har hästar att rida. Visst, jag saknar att få träna och tävla men att få sitta en en häst gör mig oerhört glad. 

 

Igår red jag ut en sväng på Sickan tillsammans med Caroline på Pallan och där efter avslutade vi ridpasset med att trava över ett par bommar på ridbanan . Både ridturen och travandet över bommarna gick väldigt bra och jag kan inte annat än att gilla Sickan. Hon är dessutom ganska så stor vilket passar mig och påverkar min balans positivt. Dock är det inte alltid lätt att vara unghäst när bakänden bestämmer sig för att växa i otakt med framänden. Det blir så mycket svårare att hålla koll på sig själv då tycker Sickan. Haha, stackaren men hon kämpar på med en bra framåtbjudning.