Som sagt så kommer jag inte att ha hjärta till att lägga ner bloggen helt, det skulle kännas helt fel och konstigt nu när jag bloggat i snart ett år. Varje gång jag skriver ett inlägg blir jag också motiverad till att skriva ett nytt, svårt det här ;)

 

Zunday är i alla fall helnöjd med livet. På mornarna när Ragnar och hon släpps ut ställer dom sig det första dom gör och börjar putsa på varandra och det har dom gjort ett bra tag nu. Kan inte minnas att det gått en dag då jag tagit in Zunday utan att hon har haft "spår av Ragnar" över manken och ryggen. Det värmer helt klart i min djurälskande hjärta när man ser att de tycker om varandra.

 

Åter till det jag skulle berätta om. Zunday och jag har hoppat för första gången sedan skadan! Nu minsann är vi på g. Haha, eller ja, hoppat och hoppat... Hon har fått ta sig över upphöjda bommar på ca 30 cm, men det helt klart mer än vad vi gjort de senaste månaderna. Zunday blev dessutom mer vild än tam till en början, full fart med hopp och stora språng över pluttehindrena. Jag skulle dessutom trava över bommar under framridningen men gav upp när hon efter 6:e försöket fortfarande hoppade över i galopp över bommarna och tog de sista två bommarna i ett galoppsprång. Han kan trava över bommar så det kändes helt onödigt att nöta en massa på det. Istället hoppade vi runt en liten bana med småhinder. 

 

Till en början kände jag mig helt ringrostig och det blev väldigt orytmiskt på en överexalterad Zunday. Stannade efter en stund upp, andades och började om på nytt med en annan ridning runt banan. Det gick väldigt mycket bättre. Zunday var fortfarande taggad men det blev rytmiskt och jag satte alla avstånd. Avslutade efter det och klappade om henne. 

 

Som sagt, det var ett ridpass jag länge längtat efter och även Zunday. Hon älskar verkligen att hoppa!