I torsdags var Zunday och jag iväg på hoppträning för första gången på flera månader. Hur kul som helst, trots att det regnade och var allmänt tråkigt väder. Zunday skötte sig bra och jag red bättre än vad jag trodde att jag skulle göra med så få språng i kroppen den senaste tiden. 

 

Till en början av ridpasset löd tränarens ord i still med: "ni är båda två lite överladdade över att äntligen få hoppa igen". Det stämde nog ganska bra, för jäklar vad roligt det var! Äntligen fick jag hoppa henne på en större utebana som jag längtat så mycket efter, det har jag aldrig gjort tidigare. 

 

Som sagt så laddade vi båda två lite mer än vad övningarna i början krävde men den slutliga banhoppningen gick galant. Vi hoppade en banan på ca 1m - 1,10 och då lugnade Zunday ned sig med en gång och lika så jag skärpte till mig för att kunna ta Zunday och mig över hindrena på bästa möjliga sätt. Hon blev till och med så lugn att jag hade behövt ha lite mer ben vid vissa tillfällen för att avstånden och hoppningen skulle blivit så bra som möjligt. 

 

Jag är verkligen hur nöjd som helst med träningen. Att min känsla till hinder ändå var någorlunda bra efter dessa månaderna utan hoppning hade jag inte förväntat mig, inte heller att Zunday skulle sköta sig så bra som hon gjorde. Något som jag tappat helt är dock hållningen över lite högre hinder. Jag både kände och kan se på videon nu i efterhand att mitt överliv över hinder inte är helt som jag hade önskat, det måste jag öva upp igen! Både jag och tränaren kunde också konstatera att Zunday återigen hoppar med något hög nacke och långa språng, det måste också övas upp till det bättre igen.