Det är häftigt men samtidigt läskigt hur mycket ens psyke är med och påverkar. Jag har mig själv som exempel då det är väldigt centralt i mitt liv just nu vilket ni kanske förstår. Jag har alltid tampats med ett dåligt självförtroende i kombination med att jag är en aning blyg och osäker. Det kanske i inte märks på utsidan av mig men det finns där inom mig och påverkar mig jämt och ständigt. Inte i alla situationer, verkligen inte. Det är oftast i nya situationer vilket är vanligt för många. Jag trivs bäst i miljöer där jag känner mig hemma och lika så med personer jag känt en längre tid. 

 

Men det jag tänker mest på är tankarna och hur det styr ens liv. Att hålla på med hästar i allmänhet kräver att man har hjärnan med sig men för mig är det i hoppningen som jag märker av mitt eget psyke som allra mest. Det är läskigt hur stor påverkan ens egna tankar som surrar i huvudet egentligen har för hur man presterar i praktiken. Det går verkligen inte att lura sig själv. Tror jag inte på det jag gör fungerar det heller inte även om jag rent ridmässigt klarar av att utföra uppgiften.

 

Det är en av de stora skillnaderna på mig och min lillasyster Fanny. Hon har under hela sitt ridliv haft helt rätt "huvud" för att lyckas. Hon går in med en inställning i form av - äsch, det här kan jag, inga problem, nu jäklar ska vi klara det här och vinna. Meeeen, hon blir inte grinig och ältar inte sönder de få misstag hon gör. Istället går hon vidare med en bra känsla och fokuserar på det som gick bra. Tro fasen att hon utvecklas och lyckas!